Det som kom att prägla mitt besök på årets mässa mötte mig redan när jag passerat biljettkontrollen och blickade ut över mässområdet: Antal besökare var mycket stort. Jag kom in på mässan klockan 10.14, 14 minuter efter att entrén öppnat. Bilden till höger visar hur det såg ut då. När jag senast besökte mässan i Stockholm 2009 var det betydligt glesare inledningsvis. Jag insåg att det skulle bli trångt bland montrarna - och det blev det. Att komma tidigt hjälpte inte. Detsamma gällde den förköpta biljetten jag hade med mig. Jag var inte ensam om att ha köpt en sådan för att slippa köa. Nu var det däremot så att den enda kön som fanns vid insläppet var den för dem som redan hade biljett ...
Mitt första stopp blev Mark Cleghorn som visade ljussättning. Det här höll han på med hela dagen, och han avslutade med ett seminarie på stora scenen som var välbesökt. Cleghorn var snabb och matade på med bländartal och avstånd. Det blev mycket att ta in, men också oerhört kunnigt och intressant.
Det hade stått att Canon skulle ha med sig sin nya modell Canon 1Dx på mässan, så att man skulle få "känna" på den, men så var det inte. Åtminstone såg jag inte till någon fysisk kamera. Däremot berättade Mike Burnhill från Canon Europa en hel del intressant om kamerans teknik och prestanda. Av allt som berättades och visades noterade jag hur oerhört bra bildkvaliteten blev med ISO 10000. Nu ska man givetvis vara försiktig med att bedöma en bild visad via en projektor - och dessutom från Canon själva - men det såg onekligen ut som ett rejält steg framåt när det gäller lågt brus på höga ISO-tal. Canon säger att ISO 51200 på 1Dx har samma brusnivå som 1D Mark IV har på 12800.
Det är ingen överdrift att påstå att Mattias Klum hade flest besökare på sitt seminarie som började klockan tolv. Trots att det var lunchdags var det omöjligt att få en sittplats för åtminstone hälften av åhörarna. Klum berättade inlevelsefullt om några fototillfällen och visade både foto och film. De som lyssnade och tittade blev knappast besvikna.
Bildutställningarna är en stor del av Fotomässan. Behållningen är direkt kopplad till tycke och smak. Manuel Pandalis hade en porträttsvit (bilden) som präglades av uppdragna kontraster i efterarbetet. Snyggt men enformigt efter en stund. Som vanligt är det roligt att gå runt bland bilderna. Jag återkom ett par gånger under dagen för att ge vissa bilder en chans till. Den stora kvantiteten bilder gör det inte helt lätt att ta in allt man ser.
Den mest udda utställningen var helt klart Katastrofala omslag. Det här handlar egentligen om en välkänd blogg som publicerat skivomslag som väl kanske inte riktigt kännetecknas av kvalitet. Däremot är de kreativa - på sitt sätt. I mitt fall fanns ett särskilt intresse för att se om Bertil Dahlins hade fått med något omslag. De finns med i bloggen, och eftersom min pappa spelade bas i detta legendariska (nåja) band var jag givetvis nyfiken. Och - jodå - nog satt deras Får jag lov på väggen.
Så vad blev mitt slutintryck av Fotomässan 2011? Ja, att mässan är populär råder det ingen tvekan om. Det är helt klart på gott och ont. Visst är det kul att intresset är så stort, men det blir lite "fredagshandling på stormarknaden" över den trängsel som är. Nu är det definitivt inte så att man får andnöd, utan det finns utrymme att röra sig. Det är dock åtminstone för mig svårt att riktigt hitta det fokus som krävs för att orka ta in allt som finns att se. Jag höll å andra sidan ut hela dagen och med mig hem i min påse hade jag mycket spännande läsning i form av böcker, tidningar och faktablad. Fotomässan är en bra mässa för att se vad som finns, men det är också en trång mässa.